1.1
Kommunikation Definitioner Ordböckerna
ger flera olika betydelser för ordet kommunikation. Kommunikation
betyda flera saker: förbindelse, samfärdsel, kontakt mellan
människor och överföring av information m.m. Under den
här kursen skall vi diskutera kommunikation enligt de två senare
betydelserna, dvs. kommunikation som kontakt mellan människor och
som överföring av information.
Den mänskliga kommunikationen För oss människor utgör kommunikationen grunden för hela vår existens. För tiotusentals eller t.o.m. hundratusentals år sedan utvecklades människorasen homo sapiens. Det som skilde och skiljer homo sapiens från de tidigare människoraserna är förmågan att klara av ett organiserat samarbete med andra människor. Människan började göra uppfinningar för att uppfylla vardagliga behov. Samarbetet människor emellan förutsatte ett talspråk och gemensamma begrepp. Detta behövdes speciellt vid jakt. För att kunna fälla större djur började människorna jaga tillsammans, vilket krävde olika ljud eller ord att t.ex. kunna varna varandra. Efterhand började man också varna varandra för större faror och på större områden, t.ex. med hjälp av röksignaler och trummor. Man kan kalla det för föregångare till dagens masskommunikation. Senare började man också märka sina djur för att berätta för andra människor, att djuret var någons egendom. Kommunikationen är ständigt närvarande i vårt liv. Från att väckarklockan ringer på morgonen och meddelar oss att det är dags att stiga upp till att vi önskar vår familj god natt på kvällen. Eftersom kommunikationen i praktiken tar sig så många uttryck finns det många olika sätt att granska den: ·
Interpersonell kommunikation – kommunikationen mellan två
människor, t.ex. då du talar med en vän. Dessutom finns det många underarter till dessa, t.ex. att studera icke-verbal kommunikation, dvs. hur vi använder kroppsspråket då vi kommunicerar. Det är en underart till interpersonell kommunikation. Det finns
två sätt att närma sig kommunikationen:
Kommunikation som överföring Den första schematiska kommunikationsmodellen utvecklades av ingenjörerna Claude Shannon och Warren Weaver år 1949. De utvecklade en ”matematisk” modell för kommunikation. Modellen är egentligen teknologisk, eftersom den utvecklades för att beskriva hur informationsteknologin, t.ex. telefonen eller radiovågarna, förmedlar budskap. Senare har den också tillämpats för att beskriva interpersonell kommunikation. Shannon & Weavers kommunikationsmodell källa
= den som sänder meddelandet Shannon och Weaver definierar tre olika problemnivåer: ·
Tekniska problem: hur exakt och effektivt kan kommunikationssymboler förmedlas? Eftersom Claude Shannon var telefoningenjör koncentrerade han sig på att lösa de tekniska problemen och överlät de två andra problemen åt andra. Som ingenjör var han intresserad av att människors prat förs över från ett ställe till ett annat i oförändrad form och inte så mycket av vad människor pratade om. För oss är det däremot intressantare att se på hur effektiv en så här schematisk modell kan vara i ett vidare perspektiv. Shannons och Weavers modell har kritiserats för att vara alltför ytlig och schematisk, eftersom den betraktar kommunikationen bara i en riktning, där det är endast källan som har en aktiv roll medan destinationen snarast ses som en passiv mottagare. Därför kallas modellen ibland också för injektionsmodellen. Under föreläsning 2 kommer vi att granska fler kommunikationsmodeller. Claude Shannons och Warren Weavers hela artikel kan läsas på Bell Laboratories webbplats på adressen http://cm.bell-labs.com/cm/ms/what/shannonday/shannon1948.pdf.
Redundans hör nära ihop med information. Redundans är det som kan förutsägas eller kännas igen i ett meddelande. Redundansens motsats är entropi. Om ett meddelande är mycket förutsägbart kan man säga att det är redundant – om det däremot inte nästan alls går att förutsäga talar man om entropi. Trots att redundanta meddelanden är mycket förutsägbara är redundansen inte onödig. Tvärtom är den helt vital för kommunikationen. Teoretiskt sett kan man säga att kommunikation kan försiggå utan redundans men i praktiken är situationerna så få att de i princip inte existerar. För att kommunikationen skall fungera behövs det en del redundans. Shannon och Weaver visar att redundansen är nödvändig för att kunna dechiffrera ett meddelande korrekt och den ger oss också möjlighet att identifiera fel, t.ex. olika stavfel. Om man ändrar en bokstav i ett ord i ett icke-redundant språk innebär det inte att man har gjort ett stavfel utan att man har skrivit ett helt annat ord. Vi kontrollerar alltid varje meddelande vi får utgående från om det är sannolikt eller inte. Vad som är sannolikt bestäms av vår erfarenhet av koden och sammanhangen, dvs. av vår erfarenhet av konventioner och förfarande. Konventionen är en stor källa till redundans. En författare som bryter mot det konventionella vill inte bli lättförstådd medan de författare som vill att kommunikationen med läsarna skall flyta smidigt väljer att följa konventionerna. Redundansen gör det också möjligt att korrigera de fel som störningarna leder till. Den som vill vara säker på att bli förstådd upprepar sitt budskap och kommer inte med för mycket ny information på en gång medan den som är säker på sin publik kan kosta sig på ett mer entropiskt budskap. Redundans hjälper att klara av praktiska kommunikationsproblem. Dessa problem kan vara relaterade till exakthet och att upptäcka fel, med kanalen eller med brus, med meddelandets karaktär eller med dess publik. Entropin har igen en mindre betydelse eftersom den beskriver ett kommunikationsproblem och inte ett sätt att förbättra kommunikationen. Entropi kan bäst förstås som den maximala oförutsägbarheten.
Kanal, kod och medium Det finns ytterligare två begrepp som fördjupar modellen: kanal och kod. Dessa kan bäst beskrivas i förhållande till ett ord som Shannon och Weaver inte själva använde men som andra författare senare har funnit mycket användbart, nämligen medium. Kanal Medium
Feedback
|